Sushi i Japan

Sushi i Japan

Om bloggen

Sushi i Japan är en blogg om mina tankar och funderingar kring den japanska matkulturen och dess anhängare världen över. Här kommer ni att under mina tio dagar i Tokyo kunna läsa om mat, kärlek, gatumode och livslust i världens mest kaotiska stad. Äventyret påbörjas den 20 april tvåtusensju.

Tänk på att alla åsikter på denna sida är mina och ingen annans. Har ni funderingar eller frågor går det bra att maila mig!

Alla bilder på bloggen är tagna med min mobilkamera Nokia N80 med futtiga 3.2 milj pixlar.

Tsukiji

Att besöka!Posted by David Saturday, May 05 2007 00:08:33

Tsukiji. En fiskälskares paradis! Asiens största auktion för alla havets läckerheter. Mitt i Tokyo. Här möts fiskare, grossister och restaurangägare för att göra upp om dagens fångst. Det är som Wall Street. Ljudnivån är öronbedövande. Tonfisk är guld. Folkmängden häpnadsväckande. Området gigantiskt. Här finns stans bästa sushibarer.

Jag tror att jag slog rekord den dagen. Efter fyra restaurangbesök på två timmar och 1500 kr fattigare var jag lycklig. Klockan visade exakt 09.30. Då hade Tsukiji redan varit uppe fyra timmar.

Men Tsukiji är så mycket mer än bara en morgonpigg fiskemarknad. Här kan du köpa samurajsmidda sashimiknivar och ändå ha råd att köpa porslin av högsta kvalitet. Glöm inte bara att stanna till och smaka på den fräschaste fisk du någonsin mumsat på. Den smälter i din mun. Det är dock inte billigt. Är man inte försiktig gör den granathål i din ekonomi. Men man får se det som en investering. För magen. Och själen. Det var nämligen här jag upptäckte Ikizukuri.

Ikizukuri är hardcore sashimi där sushikocken skapar konstverk från levande fisk. I det här fallet en havsaborre som fångades in från restaurangens gigantiska 1200 liter akvarie, och vars filéer skars ut i dekorativa mönster medan fiskstackaren fortfarande lever. Rätten serveras med huvud och svans. Inga inre organ finns med. För att visa att fisken fortfarande lever när rätten serveras nuddar kocken sin kniv dennes fenor. Hela fisken hoppar försiktigt till. Det tar lite emot när jag äter. Men det smakar himmelsk. Det var trots omständigheterna min bästa matupplevelse. Färskare än sådär går det inte att få sashimi. Och i efterhand ångrar jag inte en enda sekund.

Min mättnad tog mig bort från marknaden och förde mig mot Tsukiji Honganji Tempel. Ett indiskt tempel från 1935 då originalet brann ned på 1600-talet. Här finner jag ro. Dock inte länge. Ett bröllop pågår för fullt. Gästernas kameror blixtrar till. Jag slänger iväg några bilder och tänker på min egen bröllop. Vem ska bli den lycklige. Eller olycklige. Kärlek har ju alltid två sidor. Man vet aldrig vilken sida man lyckas fånga. Eller var det nappar. Precis som fiske. Men gott är det när man väl gör det. När det väl nappar. När det nu gör det.

Missa inte fiskmarknaden. Med eller utan Ikizukuri. Det är ett måste på din japanresa!






  • Comments(3)//japan.sushism.com/#post22

Daikanyama

Att besöka!Posted by David Tuesday, May 01 2007 13:37:53

På min sista dag kom min japanske vän Emi förbi hotellet med sin vän Yuka som hade rest runt i Sverige och kunde enstaka ord svenska. Emi var försenad med 45 minuter och skämdes väldigt mycket (det märktes genom att hon inte ens pratade eller tittade mig i ögonen under hissfärden ner). Men två kramar senare så var allt bra och vi var glada på väg till Ebisu för att äta lunch på ett japansk kafé. Här åt vi en specialare som Emi beställde in. Så gott! Man fick in flera smårätter men huvudrätten var fisk på ris i ett skål som man skulle hälla grönt te över?! Konstigt som tusan tyckte jag men efter ett tag hade vattnet försvunnit och rätten smakade så underbart gott. Här satt vi tre timmar och pratde om deras gemensamma resa till Sverige nästa år. Deras dröm är att åka till Dalarna, Lappland och så klart Stockholm. Mycket kultur och historia. Gissa vem som ska vara guide?

Efter maten åkte vi till Daikanyama som snabbt blev mitt favoritområde i Tokyo. Här finns trendiga småbutiker i hemliga gränder och oftast är det billigt. I ena hörnet hittade jag Vivienne Westwood och i andra hörnet Love Girls Market. Underbart. Jag shoppade loss! Tror jag var inne i alla butiker. Här är mina all time five favourites från området:

1. Ivy House

2. Cayhane

3. Limi fue

4. Chano-ma

5. Onitsuka Tiger

På kvällen träffade vi äntligen Emis vänner Masakazu och Kimura som läste fotografi på en konstskola. När det visade sig att vi hade mycket gemensamt var vi bara tvungna att gå förbi en fotoutställning. I hemlighet tänkte jag att japanska konstnärer är duktig så in i helvete. Men det var inget jag sa högt. Skyller på språket...

Men så fortsatte det. Vi gick sakta längst upplysta körsbärsdoftande smågator. Lyckliga. Utan språksvårigheter. Skrattandes. Dagen slutades med glass och chai-te på ett av myskaféerna längs stråket. Det var min bästa dag på väldigt länge. Tack vänner! Eller som man säger på japanska:

Todomachi! Arigato gozaimashita. Mata, ome ni kakarreru ka. If my japanese is bad. Thank you friends! I had the greatest time. See you again soon :-)

  • Comments(3)//japan.sushism.com/#post20

Harlem Nights

Att besöka!Posted by David Sunday, April 29 2007 04:53:14

Det blev sent inatt. Jag har påsar under ögonen. Och håret är en mess. Jag har väldigt mycket sushi att skriva om här på bloggen. Många bra matställen har jag avverkat och pengarna har nästan tagit slut. Tur att jag åker hem snart. Fast jag hade hellre fått ett jobb här inom reklamvärlden och stannat. Kan inte Acne öppna en filial här?

Igår natt blev det som sagt fest. På klubb Harlem i Shibuya. Det enda sjysta Hip Hop klubben i Tokyo enligt mig. Det är många som åker till Roppongi för att det är området att vara om man ska festa. Det stämmer. För turister. Det blir liksom ingen skillnad då. Då kan man lika gärna ha stannat kvar hemma.

Det var Harlems 10 års jubileum och det kostade 100 kr att komma in. Ett riktigt tät ställe med sjyst inredning och viktigast av allt bra musik. Old school, new school ja you name it. De fyra DJ som avlöste varandra blev bättre och bättre för varje gång (eller att jag blev fullare och fullare). Det var proppfullt i alla fall. Skylten sa max 800 men det var säkert minst 1000 där. Och i princip INGA turister!

Jag kommer nu här att ta tillbaka allt jag har sagt om att japanska tjejer är blyga. Det är de inte. Inte efter några drinkar i alla fall som förresten inte kostade många kronor. Runt 30-35 kr styck för en fyra om jag minns rätt. Men fortfarande kvarstod språkproblemet. Jag kände mig trots allt populär. Men folk slutade dansa med mig när jag träffade Sue, en 24 årig amerikanska som bodde under normala omständigheter i Seattle, och som jag dansade resterande natten med. Den här låten har jag bäst minnen med från dansgolvet. Thank's for making the night a night to remember Sue ;-)

Nu måste jag få lite sömn innan Emi hämtar mig för lite söndagspromenad i hennes favoritpark. Var är min kudde nu?

  • Comments(1)//japan.sushism.com/#post17

Auguste Raymond

Att besöka!Posted by David Friday, April 27 2007 16:08:38

Idag har jag köpt min drömklocka. Vem säger att lycka inte kan köpas för pengar?

Egentligen har jag två drömklockor. Den ena har jag. Det är en Fortis. Den andra som jag länge har letat efter är Auguste Raymond limited edition, automat. Inga batterier alltså. Precis när jag skulle köpa den ringde pappa och frågade vad jag gjorde. Tur att jag inte sa att jag var på väg att köpa en dyrgrip. Pappa, förlåt! Men hur kan jag motstå en klocka som kostar 30% av vad den kostar i Sverige. Och det är en limited edition. Finns bara 200 av. Jag gillar saker som det inte finns många exemplar av. Jag skulle alltså aldrig köpa en Brietling men däremot en Jeager Le Coultre. Om jag hade haft pengar så säga.

Så idag har varit min shoppingdag. Min nyfikenhet har tagit mig till fantastiska platser. Första området att avverka blev Ikebukoro som har Tokyos största Tokyu Hands butik. Här kan man köpa riktigt bra kvalitetsprodukter billigt. Butiken har åtta våningar och ligger precis bredvid Sunshine 60. Tre byggnader varav den ena är en av Asiens högsta byggnader med sina 60 våningar. Under den så är det pyramider med shoppingcentra. 1.9 km för att vara exakt. Men det mest intressanta är att man kan ta hissen hela vägen upp och njuta av en fantastiskt utsikt. På molnfria dagar kan man se ändå ut till Mt. Fuiji. Och det gjorde jag denna dag. På våningen under så finns det enda akvariet i hela världen som inte är byggd på markplan. Otroligt vad många fisksorter jag hittade. Men det nappade dåligt. Är man dessutom mån om hur stor utrymme varje fisk i fångenskap borde ha så ska man inte besöka Sunshine International Aquarium. Här lever fiskarna trångt. Lite som människorna i Tokyo. Men roligt var det. Trots allt.


Andra området var mer jag. Några minuter på tåget och voila vi är i Ueno.

Ueno var ursprungligen ett tempel och byggdes upp under Edo-perioden mitten av 1800 talet. Bredvid stationen finns det en magnifik park med många museum och ett zoo där djuren löper fritt (förutom pandan). Men det är inte därför jag är här. Huvudattraktionen idag är Amé Yoko Street. En bazaar av det gamla slaget där alla skriker ut det de vill sälja. Det låter högt och det är mycket folk. De flesta är japaner. Hit ska man komma först av alla platser i Tokyo om man ska shoppa. Själv så missade jag att komma hit först detta men lyckligtvis så hade jag tidigare inte shoppat något. Så kom hit först! Välj ut det du vill ha. Anteckna pris. Jämför sedan med övriga områden i stan. Här finns allt förutom kameror och elektronik. Alltså allt: guld, fisk, skor, klockor, grönsaker, väskor med mera.

Här köpte jag alltså min klocka (hos TS Horiuchi) och en massa andra saker som är billigare än i Sverige. På sidgatorna finns det också ett gäng bra sushibarer. Jag hann bara testa tre (jag blev mätt). Sparar min mage till imorgon då jag ska besöka Tsukij, fiskmarknaden ;-)

  • Comments(0)//japan.sushism.com/#post15

Kinkuniya

Att besöka!Posted by David Friday, April 27 2007 06:41:38

Interkulturell kommunikation och lokalisering är väldigt svårt. Är man i tidningsbranschen spelar inte bara den redaktionella innehållet roll men även till vem man riktar sig till och kanske det viktigaste, omslaget med tidningens namn. Efter ett besök på Kinkuniya hittade jag följande två tidningar som inte skulle ha fungerat i Sverige. Namnmässigt alltså. Vad tycker ni?

Bildbyline från topp vänster till höger:

1. UP to Boy. Vad menar de? Ska man "krypa upp till pojken" eller är det "upp till pojken". Hur som helst. Det skulle inte slå i Sverige. Tro mig.

2. Hot Chilipaper. kreativt namn. Finns det inte ett band som heter så? Just det. The Red Hot Chili Peppers. Som sagt. Väldigt kreativt. För er som undrar om tidningen smakar chili är svaret nej. Jag var också nyfiken.

Vill du besöka Kinkuniya så tar du dig till Shinjuku. Glöm inte att ta exit "south" när du stiger av. Det står skyltat. Hittar du dit så har du hittat till Tokyos största bokbutik. På våning fem hittar du bara japanska böcker/guider på engelska. Vill du lyssna på musik samtidigt rekommenderar jag lite svensk rock & roll :-)



  • Comments(0)//japan.sushism.com/#post14

Underbara ting på stan

Att besöka!Posted by David Wednesday, April 25 2007 04:20:45

Vad det gäller praktisk nytänkande är vi svenskar fortfarande i dinosauriefasen. Vissa saker är så självklara att jag inte förstår varför de inte finns hemma i Sverige. Andra saker får gärna bara finnas i Japan. Här är några exempel:

Bildbyline från topp höger till vänster:

1. Espace. Var man åker i Tokyo finns det spelbutiker där uppklädda tokyoties sitter och spelar Jackpot liknande spel med kulor. Ljudnivån är besvärande och spelet svårt. Man vinner kulor. Efter en halvtimmes spel gav jag upp. Jag förstod inte hur man skulle vinna.

2 a. Läskautomater. Vad är konstigt med det? För det första kan man svalka sig på olika drycker. Allt från kaffe (varmt eller kallt) till alkoläsk och öl. Röda paneler betyder att det är varma drycker medan blåa betyder kalla. Du kan få en öl så billigt som 12 kr burken. Asahi please!

b. Det stannar inte där. Det finns maskiner för allt och alla. Vad sägs om en maskin som ger dig blommor, designer slipsar eller strumpbyxor på en och samma gång. Tänk er: Ni är på väg till en viktig parmiddag. Din flickvän upptäcker en skrapa i sina strumpbyxor och måste byta samtidigt som du dränker din slips i kaffet. Självklart har ni glömt att köpa blommor. Tadaa! Bra va? Inte för att jag någonsing själv skulle hamna i den sitsen.

c. Ska du ha fest men systemet är stängt? Köp en sexpack öl. Och inte minst 5 kg ris!? Middagen är räddad :-)

d. Sake. Ni vet. Det som görs på ris och smakar lite som vin. Alkoholbaserat. Det finns att köpa i maskiner. Du kan själv få välja om du vill ha den varm eller kall. Låt magen få bestämma.

e. Batterier. Du vet aldrig när du behöver batterier.

f. På kvällarna kan man köpa erotiska magasin och porrfilmer i en och samma maskin. Eftersom det är lite pinsamt så syns inte innehållet i maskinerna på dagen. Det är först på natten innehållet syns. Lite som mitt badrumsfönster. It's magic and practical.

g. Min favorit. Kondommaskiner som är organiserade efter din blodtyp. Tydligen anser man att olika penisar passar olika kondomer olika bra baserad på vilken blodtyp du har. Jag har B+ men jag vet inte om det är bra eller dåligt. Är kondomen stor eller liten. Berättar när jag har testat!

h. I Roppongi, på vissa ställen, finns det enligt rykten automater som säljer begagnade trosor. Det påstår i alla fall min japanske vän Susie (hur hon själv vet vill hon inte avslöja). Det är den enda maskinen som jag personligen inte har sett med egna ögon. Och inget jag kommer att sträva mot heller. Dubbelurk!

3. Som tvåan men i närbild.

4. Underbara hjälpmedel i tunnelbanan. Speglar vid perrongerna som man kan spegla sig själv i. Hur ser man ut? Blev slipknuten rätt? Underbart praktiskt! SL. Se och lär.

5. På många restauranger visar de utanför vad de har att erbjuda. I plast. Sen går du in och trycker in bilden på maskinen och betalar. Biljetten ger du till kassörskan och din lunch är beställd. Finns det inga bilder kan du dra ut servitrisen och peka på plastmaten. Det fungerar. Det har jag personligen testat. Och billigt är det. En bra lunch går för cirka 30-35 kr.

6. Om det var svårt att veta hur man spelade med kulor på ettan så är det lätt att förstå sig på denna maskin. Inte för att jag vann för det heller. Hela 50 kr spelade jag bort här. Och det är mycket. Varje spel kostar en femma.

7. Älskar kaffe som smakar underbart gott. Här i kall format. Very exklusive. Me like. Me want.

8. Elektriska trådar och pelare. De finns överrallt i gamla stadsdelar i Tokyo. Just denna spraklade och gnistade det om. Håll minst fem meters avstånd om du inte vill sluta som rågrillad kyckling.

9. The Apple Store. Lycka gånger 100! Hela byggnaden fylld av Apple. Samma koncept finns för Gucci, Sony, Shisheido osv.

10. Smokers' Style. Få människor röker öppet på stan. När jag gör det får jag konstiga blickar. Jag kom på varför. Det finns dedikerade butiker där rökare står och puffar. Pollution is taken seriously here.

  • Comments(2)//japan.sushism.com/#post8

Electric City

Att besöka!Posted by David Tuesday, April 24 2007 16:49:51

Jag ska aldrig gå en enda meter till i mitt liv! Mina fötter svär. Och blöder.

Idag skaffade jag en stegmätare. Det var ett dåligt beslut. Jag gick fram och tillbaka till Kappabashi från Ginza. Hela 17 jävla km! Puuh. Kappabashi är Tokyos köksdistrikt. Här kan du hitta allt från exklusiva sashimiknivar till tekoppar och restauranginredning. Alltså allt du behöver för ditt kök. Och lite till. Billigt. Så jag hittade fantastiska skålar, soyafat och handmålade hashi (rispinnar). Jag köpte loss. Kom hem med tre stora påsar. Det är kärlek det!

På väg hem åt jag Basashi (rått hästkött) och efter en snabbdusch åkte jag vidare till Akahabara, eller Electric City som området kallas av turister. Här fanns det plötsligt danskar, tyskar, svenskar och amerikaner i massor. Här hittar vi också Asiens största varuhus Yodobashi Akiba med sina 9 våningar fylld med det nyaste av det nyaste inom allt. Och till ett väldigt lågt pris. Vad sägs om en iPod Nano för 600 kr, eller riktigt svindyra Dali högtalare för halva priset. För att inte tala om alla nya kameror som inte ens finns i Sverige. Jag var så nära att köpa en Leica M7 för 14 000 kr. I sverige kostar samma kamera runt trettio tusen. Min drömkamera får tyvärr stanna i mitt omedvetna ett tag till. Man får dock inte låta sig luras av andra butiker i närheten. Det heter nämligen Duty Free men jämför man priserna med Yodobashi så är det dyrare. Man lägger på 10% och när de sedan drar av skatten i butiken hamnar slutpriset ändå över vad det egentligen borde kosta. Gammalt och beprövad trick. Så låt er inte luras!

Efter fyra timmar fick jag nog. Med en ny klocka och dagens fynd, en Pierre Cardin gaständare i nysilver, tog jag och mina betongtunga ben oss mot tunnelbanan. Dagen hade kommit till ända.

Bildbyline från topp höger till vänster

1. Kappabashi. Ett fynd för köksälskaren.

2. Akahabara. Butiker som luras!

3. Produkter från mars. Extrapris i din lokala butik nu!

4. Yodobashi. It's electric ;-)

  • Comments(1)//japan.sushism.com/#post6

På drift...

Att besöka!Posted by David Monday, April 23 2007 13:44:44

Så jag vågade ta steget ut från hotellet. Ut i det okända. Ginza. En öfre stadsdel där många av paradbutikerna ligger jämsides hand i hand. Prada, Gucci, Hilfiger, YSL. Ja, you name it. Det går många affärsmän klädda i kostym. Inte många har lärt sig att matcha strumpor och slips. Men kvinnorna däremot är mer koordinerad beklädda med det senaste inom mode. Saker som jag själv aldrig sett tidigare. Att se dessa vackra varelser gåendes i sina Jimmy Choo skor klack klack strosande förbi mig utan att ens låna mig en blick är häftigt. Jag har alltid varit fascinerad av det nonchalanta hos kvinnor. Det är mer av en utmaning för mig tror jag. Att få dem att lägga märke till en. Kanske tom få dem att stanna upp. Jag ska väl kanske nämna att jag katostrofalt misslyckades idag.

Tanken var att jag skulle till Akihabara och det var minsann inte lätt. För det första är det svårt att veta vilken utgång som är vilken men sen också hur mycket man ska betala. Det slutade i alla fall med att jag åkte med fel tåg åt fel håll. Vid Shinjuku, de bohemiska kvarteren, vågade jag hoppa av. Mina böcker säger att två miljoner människor passerar gatorna här dagligen. Idag kändes det som fyra. Jag fick nackspärr av allt stirrande. Makalöst vilka butiker, vilka människor och vilka djärva klädkombinationer. Det slog mig att vi svenskar inte alls har koll på mode. Vi vill se likadana ut. Oavsett hur fult det än är. Tragiskt.

I Shinjukus småbutiker spenderade jag tre timmar. Det blev mycket småshoppande. Köpte saker som är dyra i Sverige, proffesionell tooth whitening och en sushikortlek som jag inte förstår mig på var två av mina bästa köp. Ju mer tiden gick desto mer förälskad blev jag i stadsdelen. Det totala kontrollerade kaoset imponerar mig. Allt fungerar enligt exakt bestämd tid. Och det finns en stolthet i varje yrkeskategori. Oavsett om du är sushikock, servitris eller direktör så verkar människor visa vördnad och ödmjukhet gentemot varandra. Kanske gör de det av servicevänlighet men jag vet inte. Det känns genuint. Att det är så det ska vara. Kanske är det bara jag som har vänjt mig vid det kalla i Sverige. Är vi inte otrevliga mot varandra?

När jag väl hade tagit mig från Shinjuku hade det blivit mörkt. Det blev dags för min första sushiupplevelse. Jag följde Åkes tips och besökte Sharaku Sushi i Ginza. Vad underbart skönt det var att veta att Muso, sushikocken, hade varit i Sverige och kunde både lite svenska och engelska. Det blev tre specialrätter som tog mig direkt till sushihimmeln. Jag fick fisksorter som jag aldrig hade smakat innan och tonfiskbitar på tonfisk jag inte trodde fanns. Så oehört gott! I bakgrunden spelade man George Michaels Careless Whisper. Det var bra sushi. Förmodligen en av de bästa ställena jag personligen har varit på. Efter två timmar och tre Asahi öl tog jag mig därifrån 5500 Yen (cirka 350 kr) fattigare. Mätt och belåten strosade jag tillbaka till hotellet. Vinden blåste 22 graders värme i min nacke.

Bildbyline från topp höger till vänster:

1. I Shinjukus hjärta.

2. Streetmode som fungerar.

3. Kö utanför Radio Tokyo 98.0. Gratis skivor till första 100 tydligen!.

4. Muso in action. Sharaku Sushi när det är som bäst!

Ikväll spelar Sade på Park Hyatt Hotel, där de gjorde Lost in Translation. Måste skynda mig dit! Jag önskar att jag kunde dela med mig av henne med er som inte är här. Som tröst spelar jag nu en speciell låt för en speciell person; Smooth Operator med Sade.

  • Comments(0)//japan.sushism.com/#post4